Skip to Main Content Mälardalens högskola | Mälardalens högskola





Metoddoktorn - vägledning för uppsatser och PM i företagsekonomi

Problematisering

Problemformuleringen är kärnan i utredningsarbetet. Utan ett klart begrepp om vad man vill uppnå är det svårt att formulera hur man vill uppnå det. Att välja teorier, modeller och metoder utan att veta vad man ska ha dem till är som att förbereda sig för en idrottstävling utan att veta i vilken gren. Som utredare är det du själv som avgör grenen, och du gör det genom att formulera problemet för utredningen. Detta moment kräver både mycket tid och arbete, därför kan några goda råd vara värdefulla.

Poängen är problemet, problemet är poängen

En viktig egenskap hos ett bra utredningsämne är att det ska gå att hitta (minst) en 'poäng' i det. Men, vad är då en poäng? Man kan ungefär definiera det som en klart avgränsad, unik egenskap hos en utredning. Något som får läsaren att reagera med uttryck som "Det var intressant, det visste jag inte". För utredaren/examensarbetaren gäller det att försöka förutse sin poäng och sedan bygga utredningen kring den. Det ofta använda uttrycket 'problematisering' är egentligen samma sak som att hitta en poäng. Problematisering har ingenting med värderingsmässigt negativa företeelser att göra, sådant man som person inte sympatiserar med eller ser som ett problem i vardagslivet. I vetenskapliga sammanhang innebär problematisering i stället att man ställer sig frågande inför olika förhållanden, händelser eller fenomen. Exempel på sådana frågor kan vara

  • Varför ökar sjukfrånvaron i ett visst företag?
  • Beror ökad sjukfrånvaro på dålig arbetsmiljö eller finns andra orsaker?
  • Är sjukfrånvaron olika för olika personalgrupper? Varför i så fall?

Genom att ställa frågor ringar man in en eller flera poänger som man siktar på i sin utredning. Självklart är det så att utredningen kan resultera i en annan poäng än den som man som utredare planerat, men det är oftast ingen nackdel. Har man däremot ingen 'utgångspoäng' är det föga troligt att någon poäng över huvud taget dyker upp senare.

Problematiseringens tre steg

Problematiseringen kan ofta ske i tre steg. I det första steget kan man tala om olika temata som anger inriktningen för undersökningen -- vilka aspekter man vill utreda och från vilka områden man hämtar kunskap för att beskriva och förstå problemet. Därifrån kan man gå till det andra stegets mer specifika frågor, olika förhållanden eller omständigheter som utredningen ska behandla. I en del fall kan man komma så långt att det i ett tredje steg går att ställa upp konkreta hypoteser eller påståenden om faktiska förhållanden som man vill konstatera om de är oriktiga eller i varje fall inte kan utesluta att de är riktiga (det vill säga hypotesprövning).

Avgränsning och arbetsformulering

Du måste alltså arbeta fram ditt utredningsproblem. Även om du hittat ett ganska begränsat ämnestema så måste detta avgränsas -- poängen ska vara tydlig, och resultatet ska kunna presenteras textmässigt och/eller muntligt. Från det att man startar med uppsatsarbetet tills det är klart är det dessutom vanligt att problemet förändras. Den slutgiltiga problemformuleringen måste alltså inte komma först i utredningsprocessen. Tvärtom kan den oftast inte ske förrän sist i arbetet när man tänkt färdigt, samlat in alla data och gjort alla analyser. Bättre är kanske att beskriva problemformuleringen som en process där utredaren successivt genom sina resonemang preciserar en intressant företeelse att studera. Man kan alltså som utredare ha en "arbetsformulering" av vad man siktar på som poäng i utredningen, men påverkas av sitt eget utredande och så småningom komma fram till en helt eller delvis annorlunda poäng. (Detta förhindrar dock inte att ju klarare du har formulerat problemet i ett tidigt skede desto större är sannolikheten för att du blir klar med utredningen i tid och att du får ett bra betyg.) 

Vad som bör förmedlas i den färdiga utredningen

Det gäller att kunna skilja på utredningsprocessen som man själv gått igenom och på hur utredningen kommuniceras till avnämarna. Dessa är oftast inte intresserad av alla stickspår och övergivna tankar som utredaren haft under processens gång, utan vill ha en anpassad och effektiv berättelse. Eftersom olika läsare har olika intressen kan det innebära flera versioner av texten, och kanske också med olika poänger (det vill säga olika problemformuleringar). (Ta gärna en avstickare här till  Isberget och andra metaforer  (länk till sidan Metaforer) som beskriver olika viktiga aspekter på utredningsarbetet).

Det praktiska arbetet skapar konstnären

Problematisering kan ses som en form av konst, eller kanske snarare konsthantverk. Precis som konsthantverkaren måste utredaren vara tekniskt skicklig: känna till lämpliga teorier, modeller, metoder, begrepp, källsökning och så vidare. Men viktigare är kanske förmågan att se intressanta aspekter, obesvarade frågor, brister i tidigare undersökningar m.m. Då är det mera frågan om artisteri och fantasi. Det lär man sig inte genom att läsa metodlitteratur, utan genom att utreda.

Mer information

Filmklipp som kan komplettera informationen i detta avsnitt:

Kom ihåg!

Metoddoktorn ska inte användas som referens i din uppsats. Använd i stället metodböcker och vetenskapliga artiklar som referenser.